Äntligen i hamn

 

Ett nästan 15 år gammalt UFO (unfinished object) har äntligen nått vägs ände. Västen är stickad av uttjänta t-shirts som klippts i smala remsor. Det har med andra ord tagit en stund att åstadkomma "garnet" men det är inte det som gjort att det har tagit tid at komma till slutet. Ibland tröttnar en helt enkelt på ett handarbete. Här tog det extra lång tid innan inspirationen dök upp igen.

Det är lätt att hamna i olika träsk

 

Just nu är det halvvantsträsket som gäller. Halvvantar har alltid varit populära och lagret av färdigstickade har krympt. Nu är det i alla fall tre par till som snart är klara. Som vanligt produceras de av återvunnet eller överblivet garn för att inte produktionen i världen ska öka.

Mer återbruk

 

Fyra ensamma, maskinstickade fingervantar och en udda handstickad socka har omvandlats till garn igen. Kanske kommer dessa nystan så småningom att hamna i en poncho som kan generera mer pengar till mikrolån. Det är roligt att göra skillnad!

Återbruk till trädgården

 

Allt som saktar ner påfyllnaden av lagret av färdigstickat är numer en bonus. Här är ett krävande arbete. Först ska en rensa gamla gamla kollegieblock på spiralfjädrarna. Att sedan sticka av dem kräver också en del tid och tålamod. Vad ska det då bli? Jag hoppas att jag får ihop till en spaljé till någon fin klängväxt i trädgården förr eller senare.

Vad det blir av A:s materialdonation

 

I paketen från A har funnits många fina par sockar som blivit slitna men skaften är helt okej. Det är bara att omvandla dem till torgvantar. Tre par är klara, De andra tre väntar på att det upprepade garnet ska tvättas för att krulligheten ska försvinna. Därefter ska den översta delen med eventuellt tumhål stickas dit. Tusen tack A!

Att sakta ner påfyllningen av färdiga handarbeten

 

Det här är ett exempel på en åtgärd för att inte lagren av färdiga handarbeten ska växa ur bostaden. Från början var de här tänkta att kunna användas som antigen fodral till plastburkar som till exempel tomma yoghurtburkar att ha blommor eller småsaker i, eller lampskärmar, också med en överbliven plastburk eller plasthink på insidan. 

De har funnits med på flera olika festivaler men det är bara en enda lampskärm som lyckats bli till en donation. Däremot har det funnits intresse för virkade korgar. Det innebär att jag nu har börjat virka ihop hålet för lamphållaren i botten och virka till en överkant med handtag. Förhoppningen är att dessa virkade korgar så småningom ska resultera i nya donationer som kan placeras i mikrolån till kvinnor runt om i världen.

Two trick pony med Kakan

 

Just nu läser du det 800:e inlägget på den här bloggen. Det är förstås lite tråkigt att det är en upprepning av ett tidigare inlägg. Men det finns faktiskt lite variation. Virkade korgar och barntröjor är det mest frekventa på stickor och virknålar just nu, men katten Kakan är det nog första gången du ser i den här bloggen.

Materialet i barntröjan är en maskinstickad tröja och i de virkade korgarna har till och med väldigt små tygbitar sammanfogats med hjälp av överblivet bomullsgarn från Tant Kofta. Tusen tack till dig och till A som bidragit med materialet till barntröjan.

Testar nyheter som riskerar att hamna i lagret

 

Det är märkligt att det är så roligt att sticka nya saker. En gammal bok med mönster på stickade barnkläder fick mig att prova att sticka ett par korta sparkbyxor i bomullsgarn. Det är det enda paret på bilden som är färdigstickade. Eftersom det var så roligt måste jag genast börja på flera par. 

De gulrandiga är en misslyckad babyfilt som fått nytta liv, de bruna med peacemärket är av tant koftas tjocka bomullsgarn. Kanske blir det inte några fler par av det garnet. När det gäller de vitrandiga däremot, har en slaktad rundsjal från lagret gjort att det nog finns tillräckligt med garn för att åstadkomma ett par till.

Allt som saggar

När lagren av färdigstickat är överfulla för att hela livet saggar i spåren av coronapandemin, gäller det att göra allt för att för att sakta ner påfyllningen. Att återvinna maskinstickat är mer tidsödande än att återvinna handstickat. Det är en bra sysselsättning för att få ner tempot i lagerpåfyllningen.

Återvinning av ullsaker som blivit för varmt tvättade kan också vara rätt så tidsödande. Sist men inte minst är det effektivt att fiska upp saker som legat i lagret länge, och göra något nytt av dem. Här är till exempel ett misslyckat försök att sticka och valka en brödkorg av lovikagarn, som slaktas för att det vinröda garnet behövs för att färdigställa vantarna med feministmärken på.

Det mest effektiva är förstås att helt sluta handarbeta, men det finns inte på kartan. Något roligt måste en faktiskt tillåta sig i dessa dystra tider.

Göra gammalt på nytt sätt

 

För många, många år sedan stoppade jag strumpor på traditionellts sätt. Eftersom jag slutat med det fanns det gott om trasiga sockar, som jag egentligen tänkt slänga, när kylan svepte in över landet. Då kom jag på att jag kunde använda en ylletröja som tvättats för varmt och filtat ihop sig, till laglappar. Det återstår att se hur länge det håller, men nu går det i alla fall att använda sockarna lite till innan de omvandlas till något annat. Även om de slits undertill finns det gott om garn övertill som går att återbruka. Nu är jag glad över att jag aldrig kom till skott och fick slängt dem.

Flera flugor i en smäll

 

Sambon klagar, med all rätta, över att garnlagret och lagret av färdigstickat tar för mycket plats, även om det finns gott om plats i huset där allt förvaras. Det gör inte att glädjen över att kunna minska båda lagren försvinner. En dotter, som inte längre bor i huset vill ha flergångspads för att ta bort smink. Sagt och gjort. Att det här önskemålet gör att det går att använda även mycket små garnnystan ökar bara tillfredställelsen. Ge mig gärna förlag på mer av den här varan om ni kan.

Det ena föder det andra

 

Just nu är det mycket korgvirkning. Det finns mycket brunt bomullsgarn från Tant Kofta kvar. En hel bärkasse med tygremsor från A gör att det tidsödande arbetet med att klippa till tygerna går bort. Men de färgade tygremsorna vill jag gärna virka in där de syns. Botten på korgen syns ju inte så den kan lika gärna vara vit. Vita tygrester finns det gott om. Nu är det ju så att jag gärna utnyttjar det befintliga materialet så mycket det går. Då blir det att klippa till kaffefilter när det är större bitar vitt tyg, så att det verkligen bara är tygrester som går åt till botten på korgen. Alltså ligger det nu ett trettiotal kaffefilter bredvid symaskinen som väntar på att bli färdiga. Det är kanske dags att pausa korgvirkningen ett tag för att inte den högen ska växa sig alltför stor.

Nu finns vi på nätet

Till slut har vi kommit fram till att vi måste försöka hitta presumtiva kunder via nätet. Ingen vet när festivalerna där vi annars brukar hitta dem, kan komma igång igen. Vi har börjat lägga ut en del bilder på facebooks marketplace. Här ser du en del av det vi har lagt ut hittills. Du hittar det om du söker på "handarbete för välgörenhet". Fler bilder kommer så småningom.

Ser du något annat i något gammalt blogginlägg som du är intresserad av, kan du mejla en förfrågan till oss på adressen soluppgangen@yahoo.se   så får du besked om det du är intresserad finns kvar i lagret.

 

Så kan det också gå!

Visst är det ull!

Jag har länge brottats med problemet att avgöra om det är ull eller syntetgarn det handlar om när jag hanterar garn utan banderoller eller när jag slaktar stickade plagg. Att elda på garnet tycker jag är svårt. Det är bara garn som består av 100% ull som jag kan avslöja direkt med hjälp av den metoden. När det är en blandning av ull och syntet, vilket inte är helt ovanligt, hur ska jag då veta?

Så småningom kom jag på att det är en tydlig skillnad på hur ull och syntet reagerar vid tvätt. Ull och ullblandningar blir raka efter tvätt. Om det är mest syntetgarn är det lika "krulligt" efter tvätt som före om det kommer från ett slaktat plagg. Alltså slänger jag med några nystan av ett okänt garn i tvättmaskinen och kan konstatera att det inte finns någon tvekan. Det är ren ull! Jag förbannar mig själv för att jag inte gjorde eldprovet på det här garnet.

Som garnet ser ut när jag plockar fram det ur tvättmaskinen tänker jag att det är bortom all räddning. Så illa var det inte. Det tog en stund att rädda garnet och det går inte att använda enligt den ursprungliga planen. Från början var det meningen att det skulle bli till ränder i ett par ullvantar. Nu hamnar det istället i en restgarnsfilt. 

Nu när det inte finns något enda tillfälle att möta presumtiva kunder i sikte, är det jättebra att ägna sig åt verksamheter som tar mycket tid innan det blir färdiga alster som hamnar i redan väldigt fulla lager. Det innebär att jag slaktar för glatta livet och stickar av de allra minsta stumparna. Att knyta ihop stumpar på kanske 10 cm, för att kunna sticka med dem tar också en hel del tid. Det blir slowknitting och det kanske är passande i dessa coronatider.

Återbruk

Det här var från början ett kuddfodral som inte längre används. Nu är det på väg att bli en barnvagnsfilt. Jag inser då att jag även för 40 år sedan la mycket tid på handarbete. Eftersom materialet är bomullsgarn ville jag ta bort volangkanten för att gör filten lättare. Från början hade jag tänkt ta bort hela volangkanten, men med tanke på hur lång tid det har tagit att bara ta bort den yttersta raden, och hur många smånystan det har generat, kanske jag får tänka om. Men jag inser också att det måste ha tagit väldigt lång tid att virka den. Visst är handarbete roligt!

Packar inför Slowfashion i Trollhättan 24/4

Lösfickor lär vara det nya svarta eftersom många nysydda plagg idag saknar fickor. Inför Trollhättans Naturskyddsförenings evenemang Slowfashion har jag därför färdigställt, eller är på väg att färdigställa, några lösfickor. Det är gamla jeans, skaft från utslitna strumpor, fickor från en badrock och några pyjamasar och en liten bit alldeles nytt tyg, ett miniväska påbörjad för minst 20 år sedan, som blivit fickor att hänga i bältet eller över axeln.

För den som behöver många fickor, typ snickarbälte, går det bra att använda överdelen av ett par byxor en inte längre använder. Just de här hade en ung dotter som gick under indiannamnet "Snabba saxen" sprättat loss linningen på. Alltså saknades möjlighet att knäppa fast den runt midjan. Med en slips och ett spänne från ett utslitet vävbälte löstes det problemet.

Bor du i Trollhättan och vill veta mer om evenemanget Slowfashion kan du läsa här

https://trollhattan.naturskyddsforeningen.se/2019/04/14/slow-fashion-pa-n3-24-4/

Inget ufo precis

Det började som en diagonal restgarnsfilt men jag insåg att jag lagt upp för få maskor. Den blev för smal. Alltså fick det bli en poncho istället. Den har kanske funnits på stickorna i två år men jag kan nog inte säga att den blev ett ufo, snarare en surdeg. Och den är väl det fortfarande eftersom jag inser att jag för första gången i mitt stickliv måste blocka den för att den ska komma till sin rätt. Den rätstickade kanten viker sig inåt. Dessutom kanske ett tag med virknålen för att dra ut ännu fler trådändar kommer att göra susen.

Restgarnsprojekt av det här slaget är väldigt roliga eftersom en inte vet hur slutresultatet kommer att bli. Det är faktiskt lite roligare att sticka då. Därför påbörjades genast en ny poncho. Är det kanske dumt? Är ponchotrenden slut för den här gången?

Packat för öppen salong

Eftersom temat för öppen salong i Trollhättan är recycle design finns det bara stickade laptop- och paddfodral där materialet är gamla t-shirts som klippts i remsor. De doldes tyvärr i packlådan bland alla virkade lampskärmar/ytterkrukor där materialet är tomma plastburkar, sönderrivna lakan och garn.

Läs gärna mer om arrangemanget på
http://www.trollhattan.se/startsida/uppleva-och-gora/start/arkiv/oppen-salong-med-konsthantverk/

Öppen salong i Trollhättan

Nu har vi planer på att delta i "Öppen salong" i Hamnmagasinet i Trollhättan mellan den 21/5 - 4/6 på temat konsthantverk och återbruk. Där kommer vi bland annat att ställa ut de här virkade korgarna/ytterkrukorna/lampskärmarna. De är virkade så att de passar olika plastburkar som en får hem i överflöd med allt från yoghurt till rödbetssallad i. Det är med andra ord återanvändning i dubbel bemärkelse. Den andra bemärkelsen är att gamla lakan och till och med de kortaste garnsnuttarna kommer till användning.

Återbrukstips

Jag gör det inte för att garnlagret är tomt. Ibland gör jag det för att det är ett välkommet avbrott i stickandet eller virkandet, ibland för att jag behöver just det garnet till ett speciellt projekt. Och jag blir bättre och bättre på att slakta maskinstickat. Om du, liksom jag står och pillar för att hitta rätt sätt att öppna igenstickade potatispåsar till exempel, kommer du att fatta precis hur du ska fixa den effektivaste slakten i fortsättningen.

Leta i ändan av sömmen rätt på en liten snodd som ser ut som den på den översta bilden. Den brukar vara insydd men det går vanligen ganska lätt att hitta den. Om du gillar att pilla kan du hitta in redan här för att bara dra i tråden och lösa upp hela sömmen. Annars klipper du av den lilla snodden så nära plagget du kan och drar isär de olika delarna lite. Då kommer tråden som sytt ihop plagget att bli synlig och det är bara att fortsätta att dra i den. Det är faktiskt mycket enklare än att återbruka handstickat där en vanligen får sitta och pilla upp vartenda enskilt stygn.

Lycka till!