Så kan det också gå!

Visst är det ull!

Jag har länge brottats med problemet att avgöra om det är ull eller syntetgarn det handlar om när jag hanterar garn utan banderoller eller när jag slaktar stickade plagg. Att elda på garnet tycker jag är svårt. Det är bara garn som består av 100% ull som jag kan avslöja direkt med hjälp av den metoden. När det är en blandning av ull och syntet, vilket inte är helt ovanligt, hur ska jag då veta?

Så småningom kom jag på att det är en tydlig skillnad på hur ull och syntet reagerar vid tvätt. Ull och ullblandningar blir raka efter tvätt. Om det är mest syntetgarn är det lika "krulligt" efter tvätt som före om det kommer från ett slaktat plagg. Alltså slänger jag med några nystan av ett okänt garn i tvättmaskinen och kan konstatera att det inte finns någon tvekan. Det är ren ull! Jag förbannar mig själv för att jag inte gjorde eldprovet på det här garnet.

Som garnet ser ut när jag plockar fram det ur tvättmaskinen tänker jag att det är bortom all räddning. Så illa var det inte. Det tog en stund att rädda garnet och det går inte att använda enligt den ursprungliga planen. Från början var det meningen att det skulle bli till ränder i ett par ullvantar. Nu hamnar det istället i en restgarnsfilt. 

Nu när det inte finns något enda tillfälle att möta presumtiva kunder i sikte, är det jättebra att ägna sig åt verksamheter som tar mycket tid innan det blir färdiga alster som hamnar i redan väldigt fulla lager. Det innebär att jag slaktar för glatta livet och stickar av de allra minsta stumparna. Att knyta ihop stumpar på kanske 10 cm, för att kunna sticka med dem tar också en hel del tid. Det blir slowknitting och det kanske är passande i dessa coronatider.