När en garnpåse och passande stickor rotats fram är det lätt att drabbas av en iver att göra slut på materialet i den påsen. Nu var det sockgarner som kom fram. Snart är påsen tömd och det kommer inte att bli några nya sockar på länge om inte någon vänlig själ vill skänka mig sockgarn. Men det är kul att göra skillnad på riktigt.
Ännu ett paket har anlänt från vår mesta materialleverantör. I den fanns det fint garn som kan hamna på stickorna vilken dag som helst och annat som kanske kräver lite mer förarbete innan det blir något nytt som kan säljas för att kunna pytsa in mer pengar Kivalån. Tusen tack alla tre!
Det här är ett exempel på en åtgärd för att inte lagren av färdiga handarbeten ska växa ur bostaden. Från början var de här tänkta att kunna användas som antigen fodral till plastburkar som till exempel tomma yoghurtburkar att ha blommor eller småsaker i, eller lampskärmar, också med en överbliven plastburk eller plasthink på insidan.
De har funnits med på flera olika festivaler men det är bara en enda lampskärm som lyckats bli till en donation. Däremot har det funnits intresse för virkade korgar. Det innebär att jag nu har börjat virka ihop hålet för lamphållaren i botten och virka till en överkant med handtag. Förhoppningen är att dessa virkade korgar så småningom ska resultera i nya donationer som kan placeras i mikrolån till kvinnor runt om i världen.
Just nu läser du det 800:e inlägget på den här bloggen. Det är förstås lite tråkigt att det är en upprepning av ett tidigare inlägg. Men det finns faktiskt lite variation. Virkade korgar och barntröjor är det mest frekventa på stickor och virknålar just nu, men katten Kakan är det nog första gången du ser i den här bloggen.
Materialet i barntröjan är en maskinstickad tröja och i de virkade korgarna har till och med väldigt små tygbitar sammanfogats med hjälp av överblivet bomullsgarn från Tant Kofta. Tusen tack till dig och till A som bidragit med materialet till barntröjan.
Äntligen fick vi chansen att träffa presumtiva kunder igen i samband med att internationella kvinnodagen firades i Trollhättan. Evenemanget var mycket lyckat men besökarna var inte så väldigt köpsugna. Ett nytt lån lyckades vi i all fall få ihop till. Det gick till en jordbrukande sexbarnsmamma i Rwanda.
Kyotera, Uganda
A loan helps to buy manure and hire a laborer to prune.
Det har tagit sin lilla tid att få till det men till slut blir det tröjor som blir som vi vill, med peacemärken på. Peace- och feministmärken är ju våra signum. Här är en kofta och en tröja men det ska bli fler.
Fotograferingen idag stördes Kakan som tyckte att linnet med peacemärket var skönt att ligga på. När jag drog undan det för fotografering följde hon efter. Därför syns det inte att även den lilla barntröjan har ett av våra signaturmärken, feministmärket. Sakta men säkert jobbar jag vidare på att förbruka 20 kilo bomullsgarn. Det lär ta en stund till.
Det har stickats regnbågsfärgade vantar i flera år och de har snabbt omvandlats till mikrolån. Nu har operation sticka slut på det som finns på bottenplan i huset (där garn till redan eller inom en snar framtid planerade projekt finns), tillsammans med coronakrisen som gör att vi inte kan möta några kunder, gjort att det för första gången finns ett litet lager av regnbågsfärgade vantar. Det kan möjligen gå att knåpa ihop ett par regnbågsfärgade vantar till, men efter det saknas de flesta färger utom blått.
Nu är det svårt att veta vad en ska hoppas mest på inför framtiden. En garndonation där de flesta saknade färger trillar in, eller en möjlighet att möta kunder för att tömma lagret. När en tänker efter är det nog det senaste alternativet. Även om de regnbågsfärgade vantarna tar slut finns det andra färger att välja på. Eftersom alla lager håller på att svämma över alla bredda är det nog att få möta kunder föra att få möjlighet att minska dem som faktiskt står högst på listan.
