Det fanns inte plats för garn för två veckors semesterstickning i resväskan så vi hade ögonen inställda på garnaffärer från början. Det tog inte lång tid innan vi hittade en i Medellin. Tyvärr fanns där bara syntet- och bomullsgarn så det blev ingen affär.
Efter ett besök i den största garnaffären i Medellin insåg vi att det inte säljs något ullgarn i staden med evig vår. Det finns helt enkelt inget behov av värmande plagg där. I Bogota däremot fanns det garnaffärer där det gick att köpa ullgarn. Tyvärr befann vi oss inte tillräckligt länge i den staden för att hinna göra något besök i någon av dem. Och lika bra är väl det. Direktimporterat ullgarn hade nog inte omvandlats till fler saker för Soluppgångens räkning, utan till plagg till oss själva. Nu har det istället blivit fler torgvantar, pannband och benvärmare som förhoppningsvis ska vara intressanta för nya donatorer förr eller senare.
Som storförbrukare av garn hoppas en alltid att på fyndpriser men eftersom vi aldrig köper garn i Sverige vet vi knappast vad fyndpriser är. Akrylgarnet i Colombia kostade 20- 25 kr för 100 g. Det kändes inte riktigt som fyndpris så det handlades mest för att slippa bli garnlös. Om du undrar hur det går att vara storförbrukare av garn utan att köpa garn så är det förstås för att det finns en massa snälla människor som tycker att det vi gör är så bra att de skänker oss garn och stickade plagg som blivit omoderna så att vi kan fortsätta vårt handarbetande för en bättre värld på ett miljövänligt sätt. Tillsammans kan vi göra mycket!
Vi finns sedan ett tag också på facebook
https://www.facebook.com/soluppgangen?ref=hl gå gärna in och gilla oss där.
