När en följer online stickcafé för att få inspiration emellanåt förekommer ibland inlägg där personer beskriver hur de kan bli totalt absorberade av en stickning. Bara ett varv till, bara ett varv till säger hjärnan och så kan de bli sittande hela natten med en stickning. Det drabbar aldrig mig. Jag kan däremot bli totalt absorberad av att slakta stickade eller virkade saker.
Nu är det slakt på gång för att jag insåg att det var ett snabbare sätt att fixa restgarner till restgarnsponchon. Att börja sticka nytt för att få restgarner är dessutom en osäker metod. Garnet kanske räcker precis till det det var tänkt för, och inte minsta restgarnssnutt blir kvar. Om jag däremot slaktar ett antal grytlappar (donerade av A) kan allt garn gå till restgarnslagret. Och här kan jag absolut bli totalt absorberad. Jag kan sitta hur länge som helst och prova att dra i olika trådar för att hitta "rätt ingång" så att inte minsta lilla garnsnutt går till spillo. Ibland kan en undra hur en egentligen är funtad. Ett par centimeter hit eller dit gör ju faktiskt ingen större skillnad.
