Ett jättenystan på 350 gram av ett mycket vackert mohairblandat garn kan inte bli vad som helst. Det känns som om en (eller möjligen två?) spetssjalar är det enda rätta. Eller är det så att ett spetsmönster försvinner i ett luddigt garn? En spetssjal kräver dessutom att en håller fokus på stickorna och själv föredrar jag ofokuserad stickning. Det här tål att tänka på.
Stort tack till Anita som donerade det fina garnet! Tack vare sådana som dig kan vi fortsätta med vårt solidariska handarbetande på ett miljövänligt sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar