Det fanns förstås massor med garn i den största granaffären i Medellin även om det saknades ullgarn. Efterfrågan på garn till värmande plagg var uppenbarligen för liten i staden med evig vår. Den eviga våren var inte precis någon svensk vår heller. Snarare en svensk normalsommar.
Det fanns flera anställda i butiken. Det troliga är väl att de också höll på med reparationer av olika slag, vid sidan om garnförsäljningen. Den stora skillnaden mot en svensk garnbutik var dock gallren mellan personalen och kunderna. Kanske har det funnits andra tider i Medellin då garn var en stöldbegärlig vara.
Inget klämma och känna där inte.
SvaraRaderaNej, i alla fall inte innan du valt ut och pekat på vad du ville klämma och känna på så att personalen bakom gallren kunde plocka fram det år dig. Sedan var det förstås fritt fram:)
SvaraRadera